Sjöbackas blogg

Ska vi fortsätta – eller börja från början?

Del tre – började som ett?

Såhär skriver Bokus om boken:

—–

Berätta för mig, Oddie. De orden, uttalade mitt i natten av ett sovande barn, får nackhåren att resa sig på den unge mannen som vakar over henne. Detta var ett favorituttryck hos Stormy Llewellyn, hans förlorade kärlek, och Stormy är död, borta för alltid från denna världen. Längs de kusliga korridorerna i det isolerade klostret där han sökt lugn och ro, jagar Odd Thomas andar av en oändligt mycket mörkare natur.

S:t Bartolomeusklostret reser sig i ensamt majestät bland de vilda bergstopparna i Kaliforniens High Sierra, en fristad för övergivna barn, och en tillflykts- ort för dem som söker insikt. Odd Thomas har kommit dit för att lära sig att leva sitt liv fullt ut igen, och bland de excentriska munkarna, de övriga gästerna, och nunnorna och studenterna i den intilliggande klosterskolan, har han börjat finna sin väg. De tysta andarna som besökte honom i hans tidigare liv är barmhärtigt frånvarande.

Men bekymmer har en förmåga att hitta Odd Thomas, och det halkar in på hans stig i form av de olycksbådande bodacherna han mött tidigare, de svarta skuggorna som förkunnar död och förödelse, och som kommer en sen decemberkväll för att sväva över klostrets mest värdefulla skyddslingar. Odd står mot en fiende vars styrka han aldrig tidigare mött, och han inleder en mystisk resa, som överglänser allt han förut varit med om.

—–

Ja, jag börjar ju som vanligt i fel ände? Det är min lott i livet – börja på del 3 och så får jag börja läsa ikapp de första efteråt Ja, för oftast när jag gillar en bok så vill jag ju läsa alla delar, speciellt om det nämns lite från de andra i som denna. Jo, de ÄR fristående och man får lite koll på vad som hänt tidigare, men – är man nyfiken så är man Nyfiken på böckernas värld och HUR det egentligen gick till genom HELA boken…

Om man säger att detta var den första jag läste – snacka om att man fastnade och bara MÅSTE läsa de innan också. Ja, jag bara älskade denna boken, trots att jag tidigare har läst någon bok av honom som fått mig att känna lite, nja – inte min grej. MEN, böckerna om Odd är verkligen något som jag slukar från pärm till pärm. Att utifrån det följa honom och få upptäcka hans mer udda värld och det som händer i den och vid ett kloster… Följa med i och försöka komma på – någon måste ligga bakom detta, men vem? Deckare har sin charm och denna mer thrilleraktiga (kallas skräckförfattare?) har sin – här lyckas han verkligen med att – nästan från första meningen fånga mig. Det är udda – ja, men inte så att man direkt anser det löjligt. Det är mer udda med en aning av – detta skulle kunna vara möjligt. Det som vävs samman i hela boken är en historia som till vissa delar skulle kunna hända i vår värld, om än då lite skruvat. Fast vem skulle tro det som händer där OM den INTE var lite skruvad? Och frågan är om den inte skulle kunna tråka ut läsaren OM den handlade mest om det som ligger till grunden för det hela. NU blir det en underhållande och bladvändande bok som man tom kan läsa om flera gånger… Frågan är om jag kommer att läsa den igen innan jag drar igång med nästa? Så, lova mig – hittar ni den (finns i pocket också…) LÄÄÄÄÄS den, som de andra. De ÄR helt underbara – ettan och tvåan också… Pocketformat är en underbar uppfinning och perfekt på resor, samt även som sommarläsning på altanen, i hammocken eller hängmattan? Eller varför inte på en brygga med vatten som kluckar under den, i båten eller – när som helst

Om ni undrar över det gråa – det är där på väg att bli nålbundna vantar Jo, de är klara, nästan Den ena måste nog tovas ytterligare en gång för att bli exakt lika stor som den andra, de är alltså inte helt lika stora… Ångrar möjligen att jag även gjorde dem som kragvantar? Vet inte än – återkommer när jag bestämt mig Och så ska jag brodera något på dem – frågan är lite där också – vad? Så, de ligger liksom till sig – och eftersom jag gjorde kragvantar av dem så kan jag inte gå över till att göra något helt modernt i broderi eller utsmyckning. Det kommer att bli fler nålbundna, lovar – har garn till det nämligen. Men, då blir det utan krage och lite mer – up to date?

Så, med det – slut i rutan, igen. En dag till mot en ny dag och ett nytt tomt blad i det som kallas livet. Vad det kommer att innehålla – vet ingen innan den dagen är över. Varje dag bjuder på något – dock olika för oss alla… Men, lova mig att ni tar väl hand om varandra, vårdar livet och sköter om er… Carpe diem… Massor med kramar från oss på Sjöbacka… … …

Ni glömmer väl inte???

(Klickbar logga… samt lånad med tillåtelse av Avanna)

Jag har placerat min blogg i Gunnarskog på bloggkartan.se