Sjöbackas blogg

(Ja, medan jag är hos käre läkaren och i Kil så kan ni få reda på vad jag läste ut igår, istället… )

Dolde sig i guldfärgade omslaget…

Såhär skriver Bokus om boken:
—–

De döda pratar inte. Jag vet inte varför. Men de försöker kommunicera, och Odd Thomas, kock på en snabbmatsrestaurang i en liten stad mitt i öknen är deras motvillige förtrogne.

Kanske är det en gåva, kanske en förbannelse, men Odd försöker göra vad han kan för de tysta själar som söker upp honom. Ibland vill de skipa rättvisa, och Odds tips till stadens polischef kan ibland lösa ett brott, och då och då förhindra ett. Men den här gången är det annorlunda.

En mystisk man kommer till staden med en glupande aptit, ett arkivskåp sprängfyllt med information om världens värsta mördare, och ett följe av hyenaaktiga skuggor. Vem mannen är och vad han vill kan inte ens Odds bortgångna informatörer berätta för honom. Den mest illavarslande ledtråden är en sida riven ur en kalender med datumet 15 augusti. Idag är det den 14:e.

Om tjugofyra timmar kommer staden att vakna till en dag präglad av kaos. När ondskan rullar ihop sig under den brännande ökensolen kämpar Odd för att undvika en hägrande katastrof med hjälp av sin själsfrände och en oväntad grupp allierade som inkluderar kungen av rock ‘n’ roll. Hans berättelse om hur det förflutna och nuet och ödets bestämmelser löper samman är det stoff våra värsta mardrömmar är vävda av.

Och vad andra – enligt Bokus – skrivit om boken:

“Koontz väver utan att det känns konstigt en väv av realistisk handling med inslag av övernaturligheter. Lägg till detta en god portion humor, ett fascinerande persongalleri och en gedigen tro på människans inneboende godhet, och resultatet blir en underhållande roman.”
- Sydsvenskan

“Koontz visar här [...] att han är en alldeles för begåvad författare för att reduceras till en ‘amerikansk, bästsäljande skräckförfattare’ [...] Lägg ihop förmågan att skriva fantasieggande med tempo och driv med att kunna trycka på rätt knappar i vårt undermedvetna [...] Lägg därtill en hög litterär halt i ton och personporträtt.”
“tilltalet [är] väldigt personligt, och i avsaknad av den svulstighet som ibland kan märkas inom denna genre. Dessutom finns en varm humor där, också ovanlig i sammanhanget.”
- Folkbladet

“[Odd Thomas] är ovanligt bra. Det är en eskalerande obehaglig, varm, kärleksfull och ganska ödesmättad bok, där Koontz skissar rakt och rakt på sak påtagliga, vanliga och personliga människor, miljöer och manus.”
- Gotlands Allehanda

—–

Ja, vad säger man? Jag bara ÄLSKAR denna bok – och nu fick jag då börjar från början, del 1 Har ju redan läst nummer tre om Odd Thomas, och det är ju inte ovanligt. Att jag börjar i fel ändå, liksom Jo, det brukar vara så att jag börjar på mitten eller så och så får jag leta upp de tidigare senare. Och i detta fall så hänvisas det ibland till saker som hänt tidigare, även om det även meddelas lite om vad som hände tidigare. Så att börja från start är ju ändå det bästa, eller? En person växer ju också genom böcker, oftast… Eller om det är mer att man själv växer in i dem? Hur många det finns om Odd vet jag inte helt hundra – har själv fyra – så vi får se om det kommer mer om läsning om Odd Thomas…

Jag hittade nummer tre (inbunden), på halva bokreapriset ifjol och den var då i prisklass med tidning – köpte en bok, japp. Älskade den boken och när jag sedan hittade de två första – dock i pocket – så kunde jag inte låta bli. Ja, det var rea då också Att det var pocket gjorde mig inget, även om jag egentligen hade velat ha dem inbundna också.
Denna bok är – helt underbart översatt, ibland funderar man på varför han kallas skräckförfattare. Det är rena rama poesin nästan Översättaren har gjort ett underbart jobb och man kan ibland läsa om meningar/stycken bara för att det är så läckert skrivet. Dessutom är det skrivet med en sådan humor att man sitter och småfnittrar för sig själv när man läser det av och till Spännande är det dessutom och det är en bok som man nästan inte klarar att lägga ifrån sig – nästan man inte vill ta fram den och läsa. Orsak? Ja, man kan ju inte lägga ner den igen, samt att man inte vill att den ska ta slut Även om det är en lite udda tanke bakom med att han ser de döda så är det inte i den utsträckning att det känns löjligt, eller overkligt. Det är snyggt fixat så att man skulle kunna tänka sig att OM man såg så skulle det fungera just så. Men, ibland borde han – Odd – få liiiite mer hjälp av dem, eller? Så – helt enkelt… LÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄS!!!
(helt säker var jag dock på att jag HAR bloggat om bok tre – Broder Odd – hittar dock INTE inlägget, underligt… … … )

Med det – slut i rutan – lääääs massor och lovar att ni lär er massor efter vägen, dessutom. Spelar ingen roll, något för livet får ni med er. Stäng av tvn, eller sätt inte ens på den – ta en bok och sätt på stereon eller annan musik istället och förflytta er till en annan värld, någon annans liv. Att lära i livet med böcker är en underbara känsla. Nu menar jag inte att ni ska fly tillvaron, mer lära om livet… Andras? Ja, men ni lär er även något om er själva och ert liv om ni tar er tid att stanna upp och njuta av en god bok. Att avsluta en god bok, är lite av en sorg, dock… Kärlek är sedan att få börja med en bra bok, igen Så, njut av livet – lev det väl – stanna upp och njut av livet. Allt för många stressar genom det och tar sig inte tid att njuta, låt dammet ligga en dag till – det kommer att finnas kvar, ingen tar det ifrån er. Carpe diem… Massor med kramar från oss på Sjöbacka… … …

Ni glömmer väl inte???

(Klickbar logga… samt lånad med tillåtelse av Avanna)

Jag har placerat min blogg i Gunnarskog på bloggkartan.se