Oj, på något ställe där i rubriken blev det fel, hm. Undrar var… Nog för att vi har djur – kul? Nja, vad tror ni? Gott skratt kan man få sig och lite till. Ja, och ni som läst här från start – 2005, var det visst 
– vet vad jag tycker om jul, eller? 
Konstigheter idag? Hm, kanske lite varning i början – inte SÅ farligt, men ändå…
Jag är den store jägaren på Sjöbacka – kolla…
(mobilbild)
Ja, det kanske är tur för er att jag inte tog mig tid att försöka ställa om alla inställningar som dock finns i mobilen. Var ju tvungen fånga storjägaren på bild, jö… Tassarbetet var fenomenalt, lovar!!! 
Lite vila för fångsten…
(mobilbild)
Efter en luftfärd så landade objektet en liten bit bort… Oj, hur hamnade den där – på den igen, tyckte lite Leo Tass och det gick ett par varv till i hörnet vid källardörren/biblioteksdörren…
Någon inser att matte ser honom…
(mobilbild)
Ja, han var så djupt inne i sin lek med fångsten att han inte ens märkte först att jag var där och fotograferade. Men, till sist kom han tydligen fram till att det fanns någon mera i närheten än han och fångsten 
Och gissa vem som helt plötsligt var helt – oskyldig? Reste sig snabbt upp och såg ut som om det regnade ute – vilket det ju inte gjorde 
Dock var Jiellat ute så han fick leka en liten stund ifred, hihihi. Ja, den var stendöd när han kom in med den, så det var inte något plågeri ni ser på bilderna – lovar. Hm, för matte var det bara att gå och hämta en – jag väljer påse – och vränga den över själva fångsten så jag slipper ta i den 
Slänga iväg det och tvätta sig noga, ehhh. Nja, jag gillar inte direkt att ta reda på det som han kommer in och visar upp så stolt. Men, har man djur får man ta det onda med det goda, eller är det tvärt om? Mest gott
Senare under dagen när Jiellat också var ute – hon lyckades tydligen hitta något ställe på rampen ute – skugga och sol – som var perfekt att ligga och njuta i Själv satt jag vid datorn, hade mobilen (jobbmobilen) kopplad till datorn för att tömma den på några bilder. Men, så påpekar Jiellat att hon vill in – hon hoppar på dörren – och jag beger mig iväg för att släppa in henne. I samma veva som jag ska går ur sängen – från datorn – så kommer liten Leo Tass och ska vara en gosepus. Han får vänta lite… Kommer åter till datorn och sätter mig ner – tvn går i bakgrunden som vanligt, istället för radio Men, så hör jag plötsligt något annat som låter – som om någon pratar. Fattar inget och börjar kolla på tvn, inget skumt där. Ja, ibland kan det ju vara ett program som mer eller mindre är dubbat med originalspråk i bakgrunden. Nä, inget. Och språk hör jag ju inte – bara ljudet av att någon pratar… Vad händer???
Till sist ignorerar jag det hela och ska sätta mig vid datorn igen. Inser något. Mobilen som låg på kanten av datorn ligger nu i sängen… Hm, kollar lite till och ser – samtal… ut… Kollar vem det är till – och stänger ner samtalet då jag hör att det är ett telesvar. Ja, alltså inte något långt samtal, hihihi. Men, eftersom jag inte får prata just nu så är det ju bättre att meddela denne någon orsaken till uppringningen, SMS. Alltså, HUR i hela friden har han lyckat få UPP låset på telefonen – den var låst, vet det… Jag var klar med det jag skulle men hade inte kopplats loss den – dock låst den. Och sedan då lyckats få fram kontakter och ringt upp denne person. Hm… Nä, just de personen har jag inte ringt från mobilen så det var inte någon som låg i snabblista eller något – helknäppt. Alltså, endera ansåg han mig urtråkig, eller också ville han ha lite kul. Hrm, möjligen ett straff från hans sida för att jag snodde hans byte? Lär aldrig få veta va?
Något annat än bilderna ovan?
Låtsas som han försöker sova?
(mobilbild)
Det är något speciellt med denne ryggkliare – fråga inte vad. Ser han den liggandes såhär – han anfaller den Här försöker han se helt oskyldig ut, hihihi… Men, just några sekunder innan var han nästan helt vansinnig på den. Han hugger hej vilt, tuggar, sparkar och – ja, vad de nu allt kan hitta på. Så ligger han såhär gulligt ett litet tag och så kör han några varv igen, hihihi. Ibland är de rätt lättroade – eller är det matte som är lättroad?
Nej, detta har tagit både länge och väl att få ner på pränt… Men, skam den som ger sig, bloggerskan ÄR rätt envis – inlägget kommer till sist. Hoppas att det ändå blev ett inlägg som faller någon i smaken Knäppheter om inte annat som ger er något, nyfiken. Gillar någon bloggen, eller bloggar man i onödan. Ibland känns det mesta med bloggandet – och alla år – på topp, andra funderar man om ni finns där… Jo, jag borde byta min layout också, men hittar aldrig något som ÄR jag när man letar bland alla de som finns för Wordpress, bläää. Hm, är jag less på många sätt va? Nä, eller jo, vet inte, hihihi.
Men, sköt nu om er ni som finns där ute – jag ska försöka med det själv också Och hoppas på en bättre dag imorgon? Och att man snart kanske kan få rösten åter och lite annat också… Massor av kramar från oss på Sjöbacka… … …
Följ min Garderob
